we won't run, we can't hide

Nu är det outhärdligt varmt här, banne mig. Trots att man knappt har något på sig blossar kroppen och blir nästan lika röd som bikinin. Nåja, man ska inte klaga, jag är inte überpepp på höst/vinter heller.

Jag känner mig helt likgiltig inför det mesta. Tom på något sätt. Trodde väl kanske inte att det var så här det skulle se ut, till slut.

Förutom att Martin Stenmarck borde skämmas lite över sin cover på "Everybody's changing" som spelas på en viss populär radiokanal, har jag ett till klagomål. En annan låt jag har hört på redan nämnda radiokanal har följande refräng:

You are my angel

save me from danger

you are no stranger

won't suffer anymore

Jag tycker det är hilarious. Låter som poesi man skrev när man var tolv. Djupt, så djupt.