now my feet won't touch the ground

a day as a mother

Idag har jag känt mig riktigt ansvarsfull. Det började med att ett hjul på syrrans barnvagn var pajat, så jag underhöll pojkarna medan hon var hos några kompisar och fick det lagat. Jag sjöng Queens "Radio Gaga" (klart bebisar måste tycka om den) och klappade takten. Elliot sa "ja, jää (menade han "yeah"?), dadada" och Theodore skrattade och viftade med sina små armar. Vid lunchtid hade Rebecka körlektion så då gick jag en sväng med barnvagnen i Trädgårdsföreningen. Jag kände mig ytterst mallig och försökte styra vagnen så vant som möjligt. Totalignorerade alla som möjligtvis kunde tro att mina systersöner var resultatet av en tonårsgraviditet.

När jag var på väg upp för en backe såg jag i vitögat hur en kvinna med barnvagn började närma sig bakom mig. Jag försökte putta upp vagnen så casual som möjligt och kom upp för backen lagom svettig och andfådd när jag styrde vidare mot en utgång. Öppnade grinden och tänkte sneaka in vagnen i öppningen men misslyckades. Sparkade lätt upp den med ena foten och spjärnade upp grinden med högra benet samtidigt som jag ansträngt sköt vagnen framåt. Efter ett tag kom kvinnan med barnvagnen och öppnade åt mig.

Hon trodde säkert att jag var jättevan.

is there a ghost in my house?

Jag och Vingen pratade om Dora, Utforskaren. I ett avsnitt träffar hon och hennes apkompis Boots en groda som heter Coquír (eller El Coquí, ser jag nu i efterhand), som säger "coquiii, coquiii" upprepade gånger. Långt efter att jag sett programmet läste jag i Illustrerad Vetenskap om en groda som använder det som lockrop. Hanen säger "co" varpå honan ropar "quíí" till svar. Jag föreslog att jag och Vingen kan börja använda oss av det när vi tappar bort varandra. Så kommer man höra coquííí över hela affären. Om vi nu av en händelse skulle tappa bort varandra där.

Han: Åh, men det är ju som "Marco... Polo!"
Jag: Va?
Han: Ja, som de säger i filmer.
Jag: Vad snackar du om?
Han: De ropar så till varandra. En ropar "Marco" så svarar den andra "Polo"!
Jag: Varför? Då kan man ju lika gärna ropa "Hernán... Cortés!" eller "Vasco... da Gama!" Om jag säger "Hernán", vad säger ni då?! "CORTÉS!"

Sen spårade väl konversationen ur en aning (som vanligt), båda drabbades av andnöd och avled straxt därefter av skratt.


Vilket jag verkligen hoppas inte stämmer, för i sådana fall måste jag ringa gråt-Jörgen (känd från Det okända, Förnimmelse av mord och alla andra "mitt hus är hemsökt, kom och bli besatt"-program som gått på TV) och berätta att spöken kan blogga också.

På tal om det borde ni kolla på den här parodin på TV-medium.




Men allvarligt talat. Är det bara jag som inte fattar "Marco... Polo!"-grejen?

sekatören, sekatören

Måste passa på att flika in en grej här. Jag får inte riktigt nog av The Very Best, samarbetet mellan malawianske sångaren Esau Mwamwaya och Radioclit (med svenske Johan Karlberg). "Warm heart of Africa" där Ezra Koenig (från Vampire Weekend) medverkar är det gladaste och varmaste jag kan tänkas dansa till när vinden blåser kallt. Dessutom låter det som att de sjunger "sekatören, sekatören" på ett ställe. Det är kul.

Lyssna på den. Finns på Spotify och säkerligen på YouTube.

OBS jag vet att det är ytterst avtändande med en blogg utan bilder, men jag är på gång med det. Min kamera blev dessvärre kidnappad av en biosalong i söndags.

(Det kanske var så att jag glömde den mellan två stolar, men man kan ju inte hålla koll på allt här i livet. Men den hittar nog hem snart. En snäll regissör vid namn Martin har nämligen tagit hand om den tills vidare.)

street light people

Hemma hos min syster där hon bor med sambo och två nio månader gamla pojkar. Hela huset sover. I vanliga fall, eller åtminstone de senaste månaderna, har det hörts dunk-dunk-dunk från grannen på kvällarna. Hans högtalare pumpar ut Rix FM-hits om och om igen. Milows urtvättade "Ayo Technology"-cover (som jag aldrig förstått mig på) och gärna en rejäl dos schlager on top. Vissa dagar (helger, förvisso) har det varit brutalt hög bas och det är ett under att småpojkarna inte vaknat och vrålat i högan sky.

Nåja, nu är det i alla fall så gott som tyst här. Lite knackande hörs ifrån lägenheten ovanför (snickrar sent en söndagskväll? = han/hon har något lurt på gång?). Ibland hörs grabbarna gny från barnrummet. De säger "eeeey". Eller "mamamamama".

Helgen spenderades hos Vingen, alltså i hans hemhem, som han kallar det. I normala fall bor och pluggar han i Götet numera, men med anledning av tenta-p den här veckan har han hållit sig i Linköping. I fredags hängde vi på Elsas Hus där det bjöds på jättetårta, chokladfontän och singer-songwritermys av/med Firstnighter. Bekantade mig med en massa polare till Vingen, dansade fram på gatan till tonerna av ukulelen ("Ukunu", väldigt viktigt att man tilltalar den så OBS OBS) och hamnade på Konsum för att inhandla equipments till ölhäfvande. Jag köpte cornflakes.

Hela kalaset vandrade hem till Malin, där häfvandet påbörjades. Ett projekt att spela Monopol från Malaysia likaså. Kvällen inkluderade också stämmande av gitarrer, lek med små plastdjur och allmänt mys i köket med Ukunu och det småsjuka sällskapsspelet Brainstorm. Häfvandet fortsatte. Ingen tyckte jag såg ut att vara 19. Vilket jag, i ärlighetens namn, inte heller gör. Har jag hört.

Tiden sprang iväg och plötsligt var klockan över ett. Vi fick springa. Vi hann inte säga hej då till alla. Det var blött och jag glömde mitt paraply. Och vi missade sista tåget med enstaka minuter. Men ljudet av cornflakes mot fuktig kullersten kändes som en vinterdröm och jag var lycklig ändå. Snart kom Vingens mamma till undsättning och jag tänkte att det varit en väldigt, väldigt bra kväll.

father has spoken

Ikväll tipsade för övrigt Clockwork mig indirekt (via en länk på FaceBook...) om 30 Seconds to Mars nya singelsläpp "Kings and Queens". Jag gillar den skarpt än så länge. Sådär framtidseggande (jag har inget bättre sätt att beskriva det på). Om man bortser från att lyssna på texten i den känns det liksom i melodin som att det finns något bortom. Åh, jag vet inte. Men jag får samma känsla av t.ex. Bryans Adams "Here I am" eller U2s "Ultra Violet (Light my way)". Det är nog tonföljden i basen, måhända.

Mycket "whooah-oohh" är det i alla fall. I "Kings and Queens". Och det slår ju aldrig fel!



(Fast jag vet inte riktigt vart jag har Jared Leto efter hans roll i "Panic Room". Frågan är om jag visste det innan. Han har ju sådana där runda, isblå ögon som kan lura folk vart han vill. Brr.)

ways to make it through the wall

Hej, hej, hemskt mycket hej!

Jag ville egentligen inte börja skriva förrän jag har skaffat mig (tvingat någon annan att fixa) en respektabel bloggdesign, men eftersom Vingen har börjat blogga kom det som en knäskål i ryggen på mig. Så är det. På min lillebrors danslektioner går deras lärare och trycker knäet i ryggen på alla som kutar. Det kanske låter brutalt, men hon är väldigt söt och snäll har jag hört. Och man måste faktiskt ha bra hållning om man ska dansa.

Vad jag ville komma till var att jag liksom blev manad att börja om på nytt med mitt bloggande. Nu när jag har anmält mig till kurser i skrivande och allt!

Vingen skrev ett inlägg om R Kelly som jag kontrade. "The world's greatest" är faktiskt one of the best R&B-songs of all time. Jag tänkte att jag hade den singeln signerad, men kom fram till att det är Lises mor som präntat in "Grattis på födelsedagen Vivi från Nancy" på omslaget med kulspets. Eller var det Shakiras "Objection (tango)"? Osäkerheten kom plötsligt som ett knytnävsslag i ansiktet. Nä, det är Shakira, nu vet jag. Attans.

Tittar på bilder från högstadiet, jag saknar henne något förfärligt. Alltså Lise, inte Shakira. Men hon har det bra i Chile, det vet jag. Följ hennes äventyr här.