Idag har jag känt mig riktigt ansvarsfull. Det började med att ett hjul på syrrans barnvagn var pajat, så jag underhöll pojkarna medan hon var hos några kompisar och fick det lagat. Jag sjöng Queens "Radio Gaga" (klart bebisar måste tycka om den) och klappade takten. Elliot sa "ja, jää (menade han "yeah"?), dadada" och Theodore skrattade och viftade med sina små armar. Vid lunchtid hade Rebecka körlektion så då gick jag en sväng med barnvagnen i Trädgårdsföreningen. Jag kände mig ytterst mallig och försökte styra vagnen så vant som möjligt. Totalignorerade alla som möjligtvis kunde tro att mina systersöner var resultatet av en tonårsgraviditet.
När jag var på väg upp för en backe såg jag i vitögat hur en kvinna med barnvagn började närma sig bakom mig. Jag försökte putta upp vagnen så casual som möjligt och kom upp för backen lagom svettig och andfådd när jag styrde vidare mot en utgång. Öppnade grinden och tänkte sneaka in vagnen i öppningen men misslyckades. Sparkade lätt upp den med ena foten och spjärnade upp grinden med högra benet samtidigt som jag ansträngt sköt vagnen framåt. Efter ett tag kom kvinnan med barnvagnen och öppnade åt mig.
Hon trodde säkert att jag var jättevan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fan vad fint du skriver alltså, vilket flöde! Det märks att du har skrivit dagbok/haft en blogg förut. Sen var det skönt svennebananämne också: Låtsaslattemorsa på promenad. När kommer bilderna på dagens outfit? Det känns ju som ett naturligt nästa steg. Kan ingen annan börja kommentera snart förresten? Det börjar kännas lite ensamt här, bara du och jag liksom. Vad hände med Clockwork, Lises mamma och alla andra? Har dom inte 3G?
SvaraRaderaÅh, åh, jag blir alldeles glad i hjärtat när du säger så där! Tror inte ens Clockwork vet att jag har en blogg, borde kanske informera honom om det. Du är rolig. Tack för tips och kritik du ger mig föresten, keep it coming!
SvaraRaderaTack själv för att du ger mig skrivutrymme! Kommentarstrådar känns som mitt sanna forum! Jag kör väl på lite till då när jag ändå är uppvärmd. Har jobbat på förskola idag igen. Skulle kunna berätta lite om det. Ja, det kan jag göra. Här kommer lite tankar om det, håll till godo gott folk (=Veronica)!. Det bästa med att vara dagisfröken är att man får en ursäkt att leka, fjanta sig och säga sjuka saker på arbetstid. På vilket annan arbetsplats får man det? Sen kan det kännas rätt knäppt att ena stunden ligga på en bänk och prata bebisspråk och skrika efter välling i nån slags mamma-pappa-barn-lek, och i nästa stund resa sig upp och med auktoritär vuxenröst säga att nu barn är det dags att gå in. Dagens höjdpunkt var nog den lilla karateshow jag anordnade där jag bad barnen visa upp olika slag och sparkar de hade lärt sig. Fick för mig att några hade börjat på karate, men blev snabbt tveksam till om det verkligen förhöll sig så eftersom de rörelser barnen visade upp knappast gick att härleda till karate utan mer liknade klassiskt längdhopp. Men jag lät de hålla på ändå, mest för att jag tyckte det var kul att kolla deras gestaltande förmåga. "Inta den grekiska bagarns position!" sa jag till exempel till en tjej helt allvarligt. "Ah, men den kommer inte nu den kommer sist i programmet!" blev svaret. Det är såna kommentarer som gör dagislivet till en njutning.
SvaraRaderaHahahah! Det känns högst ärofyllt att få sådana här historier i sitt kommentarsfält. Jag kan tänka mig att barnen trivs med dig, det måste vara en fröjd att vara barn när en vuxen (speciellt man) går in för leken och utvecklar dem. Ibland kommer jag på mig själv med en önskan att kunna låta fantasin svepa iväg med mig igen och sitta i timmar med samma lek, ligga vaken och fundera över vad man ska leka imorgon. Undrar föresten när man är gammal nog att börja träna karate? Åhåw, det låter så fint, det du skriver. Önskar att fler kunde läsa det :)
SvaraRaderaNajemn shitt dte låter ju som du klarar av snt där med barn =D (hitta din blogg men tänker inte säga hur) HIHIHI! Filmkväll vore förjävla rolit juu!!!!!!!!! mihiiiiii :D rock on baby star elelr nåt sånt =D
SvaraRadera