söndag 28 februari 2010

fivehundredtwentyfivethousandsixhundred minutes

Idag har jag fyndat må ni tro! Två par shorts, ett par randiga stuprör, en t-shirt och ett par leggings för ynka 80-lappen!

tänkte jag säga. Men, ja. 80 kronor i alla fall. Samma säljare som Vingen köpte Munchkin-slipsarna av, awesome.

Har suttit på helspänn och tittat på hockeyn. Varför bryr jag mig. Jag vet inte. Det är en mystisk kraft det här. GAH kvittering!!!

Nä, nu får de hetsa lite, ska upp tidigt och barnvakta imorgon.

cause they fill the open air!

Igår passade vi tvillingarna. Theo vaknade till men somnade snabbt igen, där emot var hans bror snäppet mer benägen att vara uppe med de vuxna. Från typ kvart över tio till in på natten hoppade han omkring och skrattade. När jag satte på "Rockspindeln" (som de ibland kommer till ro med) blev han på danshumör istället för att somna.

Fick ett smärre bitch fit men det ordnade sig. På tåget hem samtalade jag med en kvinna som precis köpt Stefan Einhorns "Medmänniskor". Ett par säten bakom mig satt en kille men han kände nog inte igen mig efter alla år. Han hade super size-hörlurar och påminde faktiskt mycket om Vingen. Men inte hade han något underbart eldhår eller koppartrådspolisonger inte. Fnissade för mig själv och tänkte att det är helt awesome att Vingen finns och att han faktiskt bryr sig om mig.

Fick hoppa mellan små grusiga plättar och trippa på tå för att inte plaska upp till knäna på vägen hem.

lördag 27 februari 2010

fötterna på jorden

Vintern är fantastiskt vacker och jag gillar att vi har några riktigt kalla månader med massa snö, men nu får det faktiskt räcka.

Kära Gumman Tö,

Kom!

Ge mig sol i håret!


och ta bort mina eksem, tack.

EDIT: Ofta, klockan var faktiskt 1337 när jag skrev inlägget, inte 1330. Nåja, här kommer det ändå: ELIIIIIIIIIIIIIIT!!!!

let's start all over

WAKE UP IN THE MORNING FEELING LIKE P DIDDY

Det senaste inlägget togs bort av flera anledningar. Dels, det var faktiskt väldigt roligt att hoppa halvnaken i snön och dessutom var jag inte ensam om att fjanta runt. Fjanta runt is teh (felstavningen är avsiktlig) best.

Ögonen kantas av utsmetade eyeliner-prickar och jag borde förmodligen ta en dusch men allt känns prima. Jag äter chokladpengar och huset är fullt av grabbar som spelar Jägersro. Jimmies lock är borta men det kommer förhoppningsvis fram när vi städar upp.

När han låg och sov på soffan sa han tydligt och anklagande FÖRSÖKER DU LEDA MIG ELLER? vilket ledde till asgarv. Jag skulle smyga fram och säga saker i hans öra för att få honom att säga mer grejer men han kom på mig.

COMING UP: hitting the shower.

onsdag 24 februari 2010

hjälp

GAH

jag tror jag avlider

när jag inte var hemma slängde Pappa min tesamling (med te som jag köpt i England, Irland och Grekland) för att han trodde det var skräp. Det här var nog det värsta som kunde hända.

Kanske blev det lite extra sorgligt eftersom den här dagen inte började så bra.

Eller jo, det gjorde den egentligen. Solen sken och Samuel spelade "Single Ladies (Put a ring on it)" på högsta volym. Fast jag har inte hunnit avnjuta något solsken eftersom jag har varit inomhus och deppat över mitt fina te som nu ligger i en soppåse tillsammans med matrester någonstans i soptunnan.

Suck.

måndag 22 februari 2010

i had wrists like steel

WHOAH Vingen bara kommer och frågar om jag sett videon till Giving up the gun (som tillsammans med White Sky och Horchata utgör top tre på Vampire Weekends senaste album) och det har jag ju inte. Men den är ju fantastisk. Satt och tänkte upprepade gånger om det förutom Jake och Lil Jon var en Jonasbrorsa där i början. Och det var det ju!

Åh, det här måste ju vara veckans höjdpunkt, hela kroppen hoppar av glädje. Titta och påminn er själva om varför vår son ska heta Ezra.


Sen kan ni lyssna och älska hela skivan om inte annat.

welcome to tomorrow

Y'AALLL jockin Jay-Z whilst checking P-wings Paint out.

Spenderade helgen med mina Linghomiez! Pendeltåget var inställt, men redo som jag är hade jag en kudde i väskan så jag undvek fryst badonkadonk till middag. Precis när ersättningsbussen anlände ringde Vingen och sa att han skulle ta bilen in till stan så IN YA FACE ÖstgötaTrafiken. Nej det fanns faktiskt ingen anledning att klaga på dem, SMHI hade ju utfärdat varningar om snöstorm och allt.

Hängde med tvillingarna en stund på kvällen, Elliot har börjat göra kycklingmun (drar in kinderna så munnen blir liten) när han koncentrerar sig och Theo sjunger två toner för sig själv när han leker. Hm-mm, hm-mm hummar han när han bläddrar i bondgårdsboken. Igår lekte vi med plyshlejonet och fisken på deras djurparksmatta.

Med hockeyn på i bakgrunden somnade jag och drömde lustigt. Det var något stort event och massa kändisar var där. Plötsligt avfyrades en massa fyrverkerier och Morrissey och Gustaf i Mando Diao sprang upp för väggen. När de var uppe började de falla mot marken, men långsamt, Gustaf fick tag i en stege men Morrissey seglade långsamt ned med fallskärmar som såg ut som bröst. "Måste vara Elizabeth Taylors bröst de ska se ut som" kommenterade Marie Lehmann (jag undrar vad hon kan ha sagt i tv-studion egentligen).

fredag 19 februari 2010

manamana

Nä nu kände jag allt att det blev lite väl tråkig stämning här inne. Eller här ute, om man så vill. Så k u k e n vad roligt jag har!!

Varför svarar folk inte på mina sms? Varför svarar inte jag på deras?

Nej men faktiskt. Jag ska ju träffa Emma idag, som jag inte träffat på år och dar. Så blir det när man blir vuxen, då flyttar man långt bort från varandra men man minns fortfarande sina tonårsfjollerier med värme.

Ikväll ska jag dessutom till min andra Emma och mysa också.

DE VA LA RIKTIGT GÖTT, DET VA LA GÖTT

Proven skills: jag använder sällan caps lock utan föredrar att hålla inne shift när jag skriver vilket ibland resulterar i att jag får skriva om skiten så där en sex-sju gånger. My Life is G.

kickin the rock

Ibland märks det så väl vilka enorma skillnader som ligger och pyr och då bryter väl helvetet lös, men om jag blir tillsagd att spatsera ner dit blir jag ledsen. I alla fall om det märks att man menar allvar, det är ju lite som att önska döden. Jag skrek det åt han som brann, men då hade han kastat in mig i skåpet innan och menade ju inte att han skulle brinna. Å andra sidan betyder ju inte ord allt och man får väl ta sådant här med en nypa salt nu för tiden, antar jag. Mamma sa att om man svär ropar man på djävulen och han lyssnar.

Nåja, helvetet tror jag inte på men himmelen desto mer. Monty kan tro på en till.


Se på mina vänner, fötterna på jorden. Men nära skjuter ingen haure. Baby, ba' tau den, liksom.

rockin the kick

Igår hann vi med bussen och kunde därmed gå på föreläsningen som denna gång hanterade berättelser i media. Till exempel hur TV-nyheterna och olika kvällstidningar framställer händelser för att få oss åhörare/läsare att reagera på olika sätt. Det var i alla fall mighty intressant och jag har nu börjat läsa "Man har skjutit ett lejon" av Maria Wine som ingår i kursen.

Här om dagen läste jag ut "Fyren" av Kristian Pettri. Det är en lättläst resedagbok som berättar om hans besök i fyrar över hela världen och den fick mig att drömma mig bort och tänka på alla platser jag vill åka till. Om man tänker efter kan man ju göra vad som helst. Det är så fantastiskt skönt att tänka så.

Somliga dagar känns allt så ensamt. Även om jag kan resa vart som helst i hela mitt liv kommer jag aldrig ifrån jorden. Och jorden är så hemskt långt borta från allt annat jag inte kan åka till. De flesta dagar gör det det samma, för det är redan så mycket här jag vill göra och jag tror jag kan slå mig till ro någon gång, någonstans. Men ibland får jag så ont i hela kroppen när jag tänker på det.

Tog en runda med hårtrimmern också, så nu ser nacken och bakhuvudet ut som en ananas med hål i (kala fläckar där jag råkade ta för hårt). Har fortfarande kvar en rufsig kalufs på huvudet i alla fall.

måndag 8 februari 2010

waiting for him to wake up

Sitter hemma hos Vingen igen. Gick upp för över en timme sen. Två väckningsförsök har inte slagit igenom än, nej. Nu vände han på sig och borrade in huvudet i kudden. Hm.

Helgens barnvaktande gick prima och jag har efter frenetiskt sökande över hela min kropp inte hittat spår av några sviniskoppor. Det känns bra. Igår såg dessutom lillkillen Elliots koppor ut att ha blivit lite bättre, så förhoppningsvis försvinner de den här veckan. Vore ju extra kul eftersom vi ska fira två av mina bröder med dubbelkalas kommande helg. Åh idag måste jag prata med Ems, har inte hört av människan sen de kom hem från London ju! Har ju dessutom en grej att ge henne som jag helt glömt bort.

Man ser att jag och Vingen hör ihop, för han skriver om samma saker som jag. Heh heh. Nu ska jag anfalla honom så han vaknar. Ta-ta!

lördag 6 februari 2010

spider-man, spider-man, does whatever a spider can

Nu sover huset och vi slötittar på Spider Man 2. Ikväll är jag, Vingen och mamma barnvakter åt twinsen och Elliot har fått svinkoppor. De yttrar sig inte som jag har sett dem på vuxna, utan har aggressivt angripit ända från pannan, ned för näsan och längs med hakan och det ser ut att göra fruktansvärt ont så jag hoppas verkligen att han får slippa kopporna snart.

Idag åt vi ovärd kinamat (men i mycket trevligt sällskap) innan vi stack till Skivlagret för lite dansande. Ewe, som kommer att ha praktik i Uppsala, gjorde ett besök här med sin vego-burrito. Nu är det väl snart dags att knyta sig och hoppas att pojkarna inte sover allt för oroligt i natt.

I går natt slogs en fönsterruta sönder.

dagens lol


Roade mig så här in på småtimmarna med att se hur hip-hop-profilerna
såg ut som barn. Jag kommer garva i en vecka åt Lil Jons
gymnasiekort.



WHAT?!
som han själv skulle uttryckt det.


Så härligt nördig han var på den tiden. I'd hit that, liksom.





the roaring twenties

Mih.

Om jag skulle vara en tidsera/modeera skulle jag
vilja vara tjugotalet.

Flappers med kortklippta pojkfrisyrer, hattar och
hårprydnader, halvlånga klänningar med fransar och bara ryggar

and all that jazz.







bilden är lånad från Dangerous mind confess.


MAZELTOV!

Nillz och jag letade runt efter ett ställe att slå oss ned på. På vägen träffade vi Alan och jag blev så glad. Jag måste hälsa på honom och de andra någon dag. Den mannen har lärt mig allt jag kan om jazz och lite till <3

Det slutade i alla fall med att jag och Nillz tog var sitt glas rosé på Strandgatan, där det kryllade av ungdomar som körade till Black Eyed Peas och Akon. I'VE GOTTA FEELING, WOO-HOO!! sjöng de. På bussen hem träffade jag Clockwork AKA Krunegård och hans flickvän, en skön ung dam har han hittat minsann, min lille brursa.

Saknar P-vingen något förfärligt.

fredag 5 februari 2010

don't forget the nights we all felt right

Plants and Animals "Parc Avenue" från 2008 må ha ett extremt indiemysigt omslag [culturebully.com], men är så fruktansvärt tråkig att jag blir trött av bara tanken på den. Nåväl, "New Kind of Love" är faktiskt bra och skulle mycket väl kunna vara soundtrack till Till Vildingarnas Land.
Men nja. Lyssna på Beach Houses nya skiva.

the lights will inspire you

Han var en sådan kille som helt oprovocerat utdelade knytnävsslag till höger och vänster när han gick i korridoren. En gång såg jag honom slå till en liten tjej som var på väg med böcker från en lektion och en gång kastade han in mig i ett skåp. Men, nåt tråkigt hände och jag kan inte hata honom just idag.

so yeah we're going down again

Alla som hypeat gårdagens föreläsning blev snuvade på konfekten då vår lärare var tvungen att dra för att hämta sjukt barn på dagis. Vilket var mäkta synd. Jag och Vingen stack till Elsas för att försöka plugga lite på egen hand (egna händer*?) men det blev inte så mycket med det. Jag köpte gulasch (extrapris på Hemköp nu, alla borde fylla sina förråd!!) och vi skildes åt innan jag skuttade upp för trapporna till Kollektivet. Jocke och jag åt upp den gudomliga extraprissoppan innan vi traskade mot Stadsmissionens café för där var det Jazzafton.

Elever från två olika skolor, varav en jag tagit pianolektioner på, spelade och det var ett schysst flow. Josef och Tim da Tysk var också där och jag vill också skåda fåglar varje dag. På bussen var det fem kvar och jag läste sextiotre sidor i Arto Paasilinnas "Kollektivt självmord" och skrattade för mig själv.

Utstyrseln vid 0:45 ungefär? Den vore schysst att ha på någon fest nån gång. Dårå.


YEAH-EAH-EAH I ARE FAMUZ BASSLINGA FROMZ "CAN YOU FEEL IT" by JACKSON 5

onsdag 3 februari 2010

yeah, we're going down

Igår träffade jag twinsen igen. De kan nästan stå själva nu och så pratar de lite grann. "Titta, titta!" säger Theodore och pekar när man lyfter upp honom till fönstret. Häromdagen sa syrran "Vill ni se vad jag har lärt dem?" När hon började sjunga på Klappa händerna när du är riktigt glad satt både grabbarna och klappade sina små händer. Likaså när de lyckas sätta alla ringar på staven applåderar de för kung och fosterland.

Jag var på Röda Korset med Jocke och fikade igår, det var mys. Hängde även på Skivlagret och lyckades lägga vantarna på en grej som en söt liten 17-åring nog blir glad av! Imorgon har jag föreläsning igen, om den muntliga berättelsen. Längtar faktiskt lite.

Jag undrar när man längtade efter skolan senast?

Scampi found this baby a couple of days ago:

Powered By Blogger

Bloggintresserade