torsdag 9 september 2010

sit-coms, bananas and Grobanites

I förrgår natt hade jag en ganska skum dröm.

Jag och Vingen hade på något sätt hamnat i TV-serien "How I met your mother", man kan säga att vi hade blivit nya Marshall och Lily. Då vi seriens vana trogna hänger på gängets favoritpub kommer ytterligare en ny kille in i och sätter sig vid vårt bord, var på han, på bred sydstatsdialekt, säger

- When I was a kid, my favourite song was "Lil' banana had fourteen colors in costumes"! Now it's played everywhere!

Strax efter detta spelas flera olika sekvenser upp med olika människor sjungandes på den här låten. Den scen jag minns visar en kille med mörkt, lockigt hår som står i ett kök med något som verkar vara hans mamma. Han röst låter precis som Josh Grobans och han höjer armarna mot skyn när han sjunger.

När jag vaknade kom jag fortfarande ihåg melodin så jag spelade in mitt yrvakna nynnande på mobilen för att föreviga det. Kanske kan bli nästa monsterhit? Watch out, Gaga.

måndag 30 augusti 2010

but I'm still, I'm still an animal

Så började det så smått planeras inför lördagens "utgång".

Kusinerna kollade upp potentiella mål för kvällen när jag lockade hår och sydde igen revor i mina strumpbyxor. Kosan styrde mot "Nivå" (som jag upprepade gånger misstog för "Nouveau"). Påminde en del om La Scala i Linköping, typiskt förfestarställe. Halva priset i baren för jämnan, I've been told. Nåja, där tog jämförelserna slut, då Nivå var betydligt större, med en fet takveranda. Som inte var överdrivet fräsch, men vi hade trevligt ändå.

Skenade vidare mot nästa ställe. "Ace har snabbt blivit en av Stockholms populäraste indieklubbar", eller något sådant, stod det i informationen på hemsidan. Vi klarade os från inträdesavgift (från kl 23) med ett par minuter. Väl där inne trängdes några pannluggar och nerdbrillor med sina bandtrycks-dekorerade tygpåsar (såg inte en person med en regular handväska). Dessvärre inte på dansgolvet, de flesta satt tätt, tätt i små grupper och såg blyga ut eller pussades med sina fellow tygpåsepartners.

DJ:n (jo, det fanns en) spelade Joy Division, Håkan, Blondie och Miike Snow, vilket inte kändes särskilt "indie" då alla låtar var gamla listhits. Och en Breezer gick på 75 kronor.

Nå väl, fram mot småtimmarna blev indieklubbens gäster något mer dansanta och vi blev inbjudna till ett "V.I.P-bord" som några fotbollskillar hyrt för kvällen.

Undrade lite hur det kom sig att de köpt ett eget bord var på en av de unga männen svarade att "vi gillar ju att lyxa till det" på bred stockholmska. Undrade också lite över varför de befann sig på en indieklubb, men det frågade jag aldrig om.

Diskuterade ingående Kanye West-videos och Owen Wilsons näsa innan sällskapet drog vidare till en lägenhet på Odenplan. Slet till mig en affisch till Vingen på vägen och gjorde ett desperat försök att få ned en reklambild på Björk som hängde i en lyktstolpe. Gick förbi en snubbe som slet ned Sossarnas kampanjskyltar, var på fotbollskillarna hurrade uppmuntrande åt honom. Jag hade blivit lovad hiphop hela kvällen, men när det väl kom till kritan fick jag inte välja en enda låt. Big dissapointment.

söndag 25 juli 2010

either way I don't wanna wake up from you

Igår var vi och såg Christopher Nolans nya film Inception. Alltså.

Jag vet inte. Låt också sägas att han själv skrivit manus och att filmen inte baseras på en litterär förlaga, som så många andra.

Sättet han väver in skådespelare från tidigare filmer på och hela idén är helt sinnes. Jag satt väl mest och gapade filmen igenom.

Jag antar att jag får nöja mig med den dos klardrömmar jag ibland har turen att drömma.

GAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH SÅ BRA DEN ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRRRRRRRRR!!!!!11!!1111!!

fredag 23 juli 2010

blablablablabla

Det rådde total girlpower på jobbet idag, I'll tell you.

Det knackade på två små pliriga tanter, varav en varit missionär i Bolivia i tjugosex år. "Hon är en riktig evangelist!" fnissade den ena och så satt de ned och fikade tillsammans med den kvinnliga komministern som precis kommit tillbaks från semestern.

Jag pratade om livet och vad som händer i höst. Ett av mina val föll i backen igår kväll så jag kör på det jag tänkte på innan dess.

Det är mysigt att jobba med lite äldre damer omkring sig. "Lilla gumman, lilla du" säger de när jag glider förbi med städvagnen.


"Ja, lilla V har blivit stor och ska ut i världen, minsann."

i am also known as the blue bomber

Nattliga samtal.

Tittar på Kroatien-flyg.

Kostar mycket pengar och jag jobbar fram till den åttonde.

Such-a-shame.



Say that you'll stay anyway

We're all right where we're supposed to be.



Sen drar vi.

torsdag 22 juli 2010

slowleh

Nelly följer upp sin bikini-designs-tävling med en tävling där man får designa sina egna heels. Beundrar vissa personers sinne för stil, exempelvis:


HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!


Men allvarligt, hur kan skor som dessa nedan ligga i topp hundra? Finns väl i varenda skoaffär?


TRISTHÖGAR.

don't wanna rush it

Men oj! Vad har hänt med Google? I like it, though.



Hon är sjukt snygg på det här omslaget. Liten och fin. Har aldrig varit ett fan av Kylie. När jag och Lise tittade på MTV EMA för flera år sedan framförde hon "Slow" (som är med på skivan ovan) på ett väldigt genant sätt. Men. När hon samarbetar med självaste herr Rice-Oxley måste man ju lyssna. Och tja, "Aphrodite" är kanske inte så awesome. Men ändå.

Man hör ju att det är han iaf :D

you don't even notice that.

Inte så enorma meneeh. Mina planer. Men de finns där! Redo att avfyras whenever. Jag är sjuk också. Phett förkyld, vaknar med fastklistrade ögonfransar varje morgon.

Shawty, she ain't bout that really?
Nigga, I'm illy.

tisdag 13 juli 2010

men vänta lite här nu va

Vad menar jag med "till slut"?



Jag är bara två decennier gammal. Vad vet jag om livet egentligen.

Jag är i synnerhet inte i något slutskede, inte än på länge.

Jag måste bara sticka härifrån snart, med eller utan respartner.



Alltid kul att diskutera livet med sig själv. Suck. Borde ringa monsieur Joaquin. Garçon!

we won't run, we can't hide

Nu är det outhärdligt varmt här, banne mig. Trots att man knappt har något på sig blossar kroppen och blir nästan lika röd som bikinin. Nåja, man ska inte klaga, jag är inte überpepp på höst/vinter heller.

Jag känner mig helt likgiltig inför det mesta. Tom på något sätt. Trodde väl kanske inte att det var så här det skulle se ut, till slut.

Förutom att Martin Stenmarck borde skämmas lite över sin cover på "Everybody's changing" som spelas på en viss populär radiokanal, har jag ett till klagomål. En annan låt jag har hört på redan nämnda radiokanal har följande refräng:

You are my angel
save me from danger
you are no stranger
won't suffer anymore

Jag tycker det är hilarious. Låter som poesi man skrev när man var tolv. Djupt, så djupt.

måndag 15 mars 2010

rahw rahw oh la laa

Detta ämne behandlades vid frukosten och var dagens hop topic, så att säga:GAH jag blir så fruktansvärt trött på det här. Bokstavligt talat. Bara massa tjat och sen hostan på det. TUMMEN UPP LIKSOM.

Om jag skulle vara med i en Roy Andersson-film skulle jag skjuta saker med en blockflöjt för att senare sväva iväg med en pappersdrake som har klädgalgar som svans. Med rum är fyllt av dem. Galgarna. Jag har inte pallat städa.

Var för övrigt hos min underbara älskade Ewe i helgen, mer om det berättar jag snart.

fredag 12 mars 2010

i can tell by the way you're looking at him

Den här veckan har gått fort, men jag minns knappt vad jag har sysslat med. Förutom gårdagens föreläsning, om identitet och livsberättelser. Imorgon drar jag och hälsar på Ewelill, oh, det kommer bli så mysigt!

Har även varit ovanligt svartsjuk den här veckan. Inte för att jag kanske har någon speciell anledning. Bortsett från att Vingen är sekksigast och bäst i hela världen.

Funderar på att göra något med mitt hår. Gillar att fluffa till det så där Clara Bow-aktigt (älskar hela hennes stil, kvinnan vaFetr ju awesome). Sen letar jag efter den perfekta monokinin. Och, tja. Hm. Har kollat på stumfilm idag, "It" med redan nämnda fröken Bow i huvudrollen.

Just det, idag kom vi på att om Lil Wayne och Ke$ha skulle skaffa barn skulle det bli ett ständigt bakfullt litet alienbarn som pratar jättetrögt och asjobbigt. Allt den säger kommer förmodligen vara auto-tuneat också.

måndag 8 mars 2010

waiting for clear skies

Satt och lyssnade på Radio six från klockan fem för att ta del av premiären för Keanes nya singel "Clear Skies" som skulle sändas idag. Satt dessvärre och läste bloggar när den spelades, så jag upptäckte inte att det faktiskt var Tom som sjöng förrän i slutet på låten. Hm, men ja, att döma av mitt rätt så okoncentrerade lyssnande lät den som hämtad från Perfect Symmetry, han går upp i falsett på samma sätt (höhöh, det rimmade) men förhoppningsvis har de gått tillbaka lite på nya skivan, ingen som gillar dem kan ha redan nämnda Perfect Symmetry som favorit. Förutom min lillebror. Förstår inte riktigt det där.

Nåja, antar att den dyker upp på tuben vilken minut som helst. Omslaget till "The Night Train" är hur som helst awesome. Så med det i åtanke (+ att bandloggan är den samma som på "Hopes & Fears") håller jag tummarna för att det nya materialet låter som det ska.

Nog med namedroppande for now, nu ska jag äta rostat bröd.

EDIT: ååååå... DÄR kom låten upp. Bara några sekunder, och inte världens bästa kvalité, men man hör ju bra ändå.


söndag 7 mars 2010

det är kul att hoppa och ta kort på sin egen skugga.


det är nåt mellan oss, mellan oss och världen

Hm. Jag vet inte.

I helgen var vi hos Chryll, hela kretsen. Med alkohol. Jag drack bara tranbärsjuice men var glad ändå, för det mesta. Vi spelade Munchkin och korthögarna var riktigt höga. Det var fruktansvärt mysigt i alla fall. Hm? Nu sitter de här och drömmer om att åka till Frankrike. Det gör jag med, men bara med en speciell och nu vet jag inte om det blir så speciellt för jag vet inte om det är som jag tror att det är och alltid ska vara.

EKS EKS VIKKET JÄLA SCHÄMMT TILL BANND

äh, jag tycker väl de är rätt bra. Jag är bara bitter på mig själv att jag inte gjort saker annorlunda tidigare och att det kan vara lite väl sent att försöka rätt till sådant nu. Det är väl som det är. Spelade in en sju minuter lång låt om situationen på min mobil som jag inte tänker lyssna på. Såg på säsongspremiären av Desperate Housewives med mamma, det är var inte lite deppigt. Nog för att serien spårat ur något kolossalt, men med tanke på att den pågått i typ fem år förvånar det mig att jag fortfarande tycker den är bra.

Hm. Jag vet inte. Det löser sig på ett eller annat vis.

När våren kommer kanske. Idag kvittrade fåglarna jättehögt och solen sken.

torsdag 4 mars 2010

what it was like to be with you

Åh! Satt och tänkte på hur jag egentligen bara hade velat time-warpa hela gårkvällen när jag slog upp Kyrkans Tidning och såg att de gjort en jättefin intervju med världens bästa Oskar Humlebo. Hans nya skiva släpptes igår och jag är så sjukt pepp med tanke på att hans debut är en av de vackraste grejer mänskligheten skådat. Jag överdriver inte. Snubben är ett geni. Checka bara den lilla speldosan som finns i begränsad upplaga på hans hemsida.

a thousand hugs from ten thousand lightning bugs

Förbandet Lights drog igång med kraftiga trummor och en liten späd mörkhårig tjej med väldigt stark röst. Det var underbar stämning i publiken och allting var bara jättebra. Dessvärre är hon hundra gånger bättre live än på skivan jag köpte efter konserten. Å andra sidan var hennes konsert bland det bästa jag någonsin sett.

Med helsvart mundering och moppemustach äntrade Adam Young AKA Owl City scenen med Umbrella Beach. Det här blev inte riktigt vad jag väntat mig! Jag trodde det skulle vara en blyg lite nördig kille vid sin keyboard, den karisma och show han bjöd på kom som en käftsmäll när han inför förvånade ögon kastade mikrofonstativ, dunkade huvudet i keyboarden, airplaneade runt och - som Emma uttryckte det - "slingrade sig".

Varken hos bandet eller hos honom fanns inget att klaga på, hans röst lät - skumt nog - precis som på skivan. De bästa stunderna var under Fireflies (årets allsång lol?), The Bird and the Worm och slutligen Hello Seattle som encore. Hur som helst var det en sjukt värd kväll. Owl City är lika sockersöt och corny som sin electro-poppiga musik men desto tuffare och mer frigjord på scen.



Det bästa klippet som ligger uppe än så länge, trots att man ser nada.

- Köpenhamn! - JAG HAR INTE RÅD.

Tågen gick nästan som de skulle och vi kom fram till Köpenhamn vid fyra-tiden sumthing sumthing. På stationen snaskade vi matsäck och försökte förstå vad folk sa. Det gjorde vi inte. Så började vi så vår jakt efter Amager Bio, där konserten skulle äga rum. Trots att det var blåsigt och kallt strosade folk omkring utan mössa. Eller rättare sagt joggade, alla joggade, det var som att de hade samlat all världens hurtigaste människor och släppt ned dem på samma plats, som i Theme Park World när man väljer personal. Typ.

Tji fick vi som förlitat oss på att Emmas iPhone-karta skulle visa oss vägen, för den slutade fungera så vi försökte tyda en annan karta hon hade skrivit ut från Google maps men det stod inte vad gatorna hette, bara vart stationen och vårt mål låg så vi letade efter stans största bro och hoppades kunna utgå från den. En trevlig kille kom då fram och erbjöd sin hjälp; han föreslog att vi skulle ta tunnelbanan dit istället. Den var för övrigt ur kontroll, ingen bemanning eller biljettkontroll någon stans och om man satt längst fram i tåget såg man hela tunneln, freaked me out.

Vi åkte en station för långt och hamnade i Silent Hill, stora nedlagda byggnader med utslagna fönster som det lät läskigt ifrån. Traskade hundrafyrtio nummer tills vi hittade rätt, Amager Bio påminde vagt om Skylten sett utifrån. Vi kom precis innan insläppet och hamnade nästan längst fram vid scenen.

Efter konserten var det fem timmar kvar tills tåget hem skulle gå så vi hängde en stund på stationen innan vi satte oss på Burger King, som stängde vid två. Vi gick omkring en stund och letade efter något varmt ställe att campa på i två timmar när vi hörde hög pampig musik från en hiss i närheten. Jag fick V för Vendetta-feeling och hittade en spruta. Ett par rulltrappor var fortfarande igång så vi åkte upp och satte oss i säkerhet tills vårt tåg rullade in på stationen.

måndag 1 mars 2010

been locked up in the house way too long

Hrm, kom upp lite sent och hann inte packa till följande veckan (som spenderas i Köpenhamn och här i stan) så jag får åka in lite senare.

Usch vilket tradera-freak jag jag blivit. Vingens fel. Fast hade jag t.ex. inte köpt de där Cheap Monday-brallorna för 26 pix hade jag ju köpt ett par nya i stan för 400. Dessutom fick jag ju med mig lite extra grejer för 36 % av priset man får betala för ett par nya byxor. I alla fall. Hmmm. Har ju velat ha Beyonces live-dvd från 2007 sedan den släpptes, jag har bara inte kommit till skott att köpa den eftersom den kostar över hundra spänn överallt. Nu ligger ett litet 1-kronors-exemplar där och ropar på mig.

Nä, nu ska jag snart traska mot bussen. Imorgon tar jag och Emmalill tåget till vårt grötiga grannland och röjer till Owl City på Amager Bio! YA-HAAY!


(håll tummarna för att tågtrafiken är OK nu!)

bilden lånad härifrån

söndag 28 februari 2010

fivehundredtwentyfivethousandsixhundred minutes

Idag har jag fyndat må ni tro! Två par shorts, ett par randiga stuprör, en t-shirt och ett par leggings för ynka 80-lappen!

tänkte jag säga. Men, ja. 80 kronor i alla fall. Samma säljare som Vingen köpte Munchkin-slipsarna av, awesome.

Har suttit på helspänn och tittat på hockeyn. Varför bryr jag mig. Jag vet inte. Det är en mystisk kraft det här. GAH kvittering!!!

Nä, nu får de hetsa lite, ska upp tidigt och barnvakta imorgon.

cause they fill the open air!

Igår passade vi tvillingarna. Theo vaknade till men somnade snabbt igen, där emot var hans bror snäppet mer benägen att vara uppe med de vuxna. Från typ kvart över tio till in på natten hoppade han omkring och skrattade. När jag satte på "Rockspindeln" (som de ibland kommer till ro med) blev han på danshumör istället för att somna.

Fick ett smärre bitch fit men det ordnade sig. På tåget hem samtalade jag med en kvinna som precis köpt Stefan Einhorns "Medmänniskor". Ett par säten bakom mig satt en kille men han kände nog inte igen mig efter alla år. Han hade super size-hörlurar och påminde faktiskt mycket om Vingen. Men inte hade han något underbart eldhår eller koppartrådspolisonger inte. Fnissade för mig själv och tänkte att det är helt awesome att Vingen finns och att han faktiskt bryr sig om mig.

Fick hoppa mellan små grusiga plättar och trippa på tå för att inte plaska upp till knäna på vägen hem.

lördag 27 februari 2010

fötterna på jorden

Vintern är fantastiskt vacker och jag gillar att vi har några riktigt kalla månader med massa snö, men nu får det faktiskt räcka.

Kära Gumman Tö,

Kom!

Ge mig sol i håret!


och ta bort mina eksem, tack.

EDIT: Ofta, klockan var faktiskt 1337 när jag skrev inlägget, inte 1330. Nåja, här kommer det ändå: ELIIIIIIIIIIIIIIT!!!!

let's start all over

WAKE UP IN THE MORNING FEELING LIKE P DIDDY

Det senaste inlägget togs bort av flera anledningar. Dels, det var faktiskt väldigt roligt att hoppa halvnaken i snön och dessutom var jag inte ensam om att fjanta runt. Fjanta runt is teh (felstavningen är avsiktlig) best.

Ögonen kantas av utsmetade eyeliner-prickar och jag borde förmodligen ta en dusch men allt känns prima. Jag äter chokladpengar och huset är fullt av grabbar som spelar Jägersro. Jimmies lock är borta men det kommer förhoppningsvis fram när vi städar upp.

När han låg och sov på soffan sa han tydligt och anklagande FÖRSÖKER DU LEDA MIG ELLER? vilket ledde till asgarv. Jag skulle smyga fram och säga saker i hans öra för att få honom att säga mer grejer men han kom på mig.

COMING UP: hitting the shower.

onsdag 24 februari 2010

hjälp

GAH

jag tror jag avlider

när jag inte var hemma slängde Pappa min tesamling (med te som jag köpt i England, Irland och Grekland) för att han trodde det var skräp. Det här var nog det värsta som kunde hända.

Kanske blev det lite extra sorgligt eftersom den här dagen inte började så bra.

Eller jo, det gjorde den egentligen. Solen sken och Samuel spelade "Single Ladies (Put a ring on it)" på högsta volym. Fast jag har inte hunnit avnjuta något solsken eftersom jag har varit inomhus och deppat över mitt fina te som nu ligger i en soppåse tillsammans med matrester någonstans i soptunnan.

Suck.

måndag 22 februari 2010

i had wrists like steel

WHOAH Vingen bara kommer och frågar om jag sett videon till Giving up the gun (som tillsammans med White Sky och Horchata utgör top tre på Vampire Weekends senaste album) och det har jag ju inte. Men den är ju fantastisk. Satt och tänkte upprepade gånger om det förutom Jake och Lil Jon var en Jonasbrorsa där i början. Och det var det ju!

Åh, det här måste ju vara veckans höjdpunkt, hela kroppen hoppar av glädje. Titta och påminn er själva om varför vår son ska heta Ezra.


Sen kan ni lyssna och älska hela skivan om inte annat.

welcome to tomorrow

Y'AALLL jockin Jay-Z whilst checking P-wings Paint out.

Spenderade helgen med mina Linghomiez! Pendeltåget var inställt, men redo som jag är hade jag en kudde i väskan så jag undvek fryst badonkadonk till middag. Precis när ersättningsbussen anlände ringde Vingen och sa att han skulle ta bilen in till stan så IN YA FACE ÖstgötaTrafiken. Nej det fanns faktiskt ingen anledning att klaga på dem, SMHI hade ju utfärdat varningar om snöstorm och allt.

Hängde med tvillingarna en stund på kvällen, Elliot har börjat göra kycklingmun (drar in kinderna så munnen blir liten) när han koncentrerar sig och Theo sjunger två toner för sig själv när han leker. Hm-mm, hm-mm hummar han när han bläddrar i bondgårdsboken. Igår lekte vi med plyshlejonet och fisken på deras djurparksmatta.

Med hockeyn på i bakgrunden somnade jag och drömde lustigt. Det var något stort event och massa kändisar var där. Plötsligt avfyrades en massa fyrverkerier och Morrissey och Gustaf i Mando Diao sprang upp för väggen. När de var uppe började de falla mot marken, men långsamt, Gustaf fick tag i en stege men Morrissey seglade långsamt ned med fallskärmar som såg ut som bröst. "Måste vara Elizabeth Taylors bröst de ska se ut som" kommenterade Marie Lehmann (jag undrar vad hon kan ha sagt i tv-studion egentligen).

fredag 19 februari 2010

manamana

Nä nu kände jag allt att det blev lite väl tråkig stämning här inne. Eller här ute, om man så vill. Så k u k e n vad roligt jag har!!

Varför svarar folk inte på mina sms? Varför svarar inte jag på deras?

Nej men faktiskt. Jag ska ju träffa Emma idag, som jag inte träffat på år och dar. Så blir det när man blir vuxen, då flyttar man långt bort från varandra men man minns fortfarande sina tonårsfjollerier med värme.

Ikväll ska jag dessutom till min andra Emma och mysa också.

DE VA LA RIKTIGT GÖTT, DET VA LA GÖTT

Proven skills: jag använder sällan caps lock utan föredrar att hålla inne shift när jag skriver vilket ibland resulterar i att jag får skriva om skiten så där en sex-sju gånger. My Life is G.

kickin the rock

Ibland märks det så väl vilka enorma skillnader som ligger och pyr och då bryter väl helvetet lös, men om jag blir tillsagd att spatsera ner dit blir jag ledsen. I alla fall om det märks att man menar allvar, det är ju lite som att önska döden. Jag skrek det åt han som brann, men då hade han kastat in mig i skåpet innan och menade ju inte att han skulle brinna. Å andra sidan betyder ju inte ord allt och man får väl ta sådant här med en nypa salt nu för tiden, antar jag. Mamma sa att om man svär ropar man på djävulen och han lyssnar.

Nåja, helvetet tror jag inte på men himmelen desto mer. Monty kan tro på en till.


Se på mina vänner, fötterna på jorden. Men nära skjuter ingen haure. Baby, ba' tau den, liksom.

rockin the kick

Igår hann vi med bussen och kunde därmed gå på föreläsningen som denna gång hanterade berättelser i media. Till exempel hur TV-nyheterna och olika kvällstidningar framställer händelser för att få oss åhörare/läsare att reagera på olika sätt. Det var i alla fall mighty intressant och jag har nu börjat läsa "Man har skjutit ett lejon" av Maria Wine som ingår i kursen.

Här om dagen läste jag ut "Fyren" av Kristian Pettri. Det är en lättläst resedagbok som berättar om hans besök i fyrar över hela världen och den fick mig att drömma mig bort och tänka på alla platser jag vill åka till. Om man tänker efter kan man ju göra vad som helst. Det är så fantastiskt skönt att tänka så.

Somliga dagar känns allt så ensamt. Även om jag kan resa vart som helst i hela mitt liv kommer jag aldrig ifrån jorden. Och jorden är så hemskt långt borta från allt annat jag inte kan åka till. De flesta dagar gör det det samma, för det är redan så mycket här jag vill göra och jag tror jag kan slå mig till ro någon gång, någonstans. Men ibland får jag så ont i hela kroppen när jag tänker på det.

Tog en runda med hårtrimmern också, så nu ser nacken och bakhuvudet ut som en ananas med hål i (kala fläckar där jag råkade ta för hårt). Har fortfarande kvar en rufsig kalufs på huvudet i alla fall.

måndag 8 februari 2010

waiting for him to wake up

Sitter hemma hos Vingen igen. Gick upp för över en timme sen. Två väckningsförsök har inte slagit igenom än, nej. Nu vände han på sig och borrade in huvudet i kudden. Hm.

Helgens barnvaktande gick prima och jag har efter frenetiskt sökande över hela min kropp inte hittat spår av några sviniskoppor. Det känns bra. Igår såg dessutom lillkillen Elliots koppor ut att ha blivit lite bättre, så förhoppningsvis försvinner de den här veckan. Vore ju extra kul eftersom vi ska fira två av mina bröder med dubbelkalas kommande helg. Åh idag måste jag prata med Ems, har inte hört av människan sen de kom hem från London ju! Har ju dessutom en grej att ge henne som jag helt glömt bort.

Man ser att jag och Vingen hör ihop, för han skriver om samma saker som jag. Heh heh. Nu ska jag anfalla honom så han vaknar. Ta-ta!

lördag 6 februari 2010

spider-man, spider-man, does whatever a spider can

Nu sover huset och vi slötittar på Spider Man 2. Ikväll är jag, Vingen och mamma barnvakter åt twinsen och Elliot har fått svinkoppor. De yttrar sig inte som jag har sett dem på vuxna, utan har aggressivt angripit ända från pannan, ned för näsan och längs med hakan och det ser ut att göra fruktansvärt ont så jag hoppas verkligen att han får slippa kopporna snart.

Idag åt vi ovärd kinamat (men i mycket trevligt sällskap) innan vi stack till Skivlagret för lite dansande. Ewe, som kommer att ha praktik i Uppsala, gjorde ett besök här med sin vego-burrito. Nu är det väl snart dags att knyta sig och hoppas att pojkarna inte sover allt för oroligt i natt.

I går natt slogs en fönsterruta sönder.

dagens lol


Roade mig så här in på småtimmarna med att se hur hip-hop-profilerna
såg ut som barn. Jag kommer garva i en vecka åt Lil Jons
gymnasiekort.



WHAT?!
som han själv skulle uttryckt det.


Så härligt nördig han var på den tiden. I'd hit that, liksom.





the roaring twenties

Mih.

Om jag skulle vara en tidsera/modeera skulle jag
vilja vara tjugotalet.

Flappers med kortklippta pojkfrisyrer, hattar och
hårprydnader, halvlånga klänningar med fransar och bara ryggar

and all that jazz.







bilden är lånad från Dangerous mind confess.


MAZELTOV!

Nillz och jag letade runt efter ett ställe att slå oss ned på. På vägen träffade vi Alan och jag blev så glad. Jag måste hälsa på honom och de andra någon dag. Den mannen har lärt mig allt jag kan om jazz och lite till <3

Det slutade i alla fall med att jag och Nillz tog var sitt glas rosé på Strandgatan, där det kryllade av ungdomar som körade till Black Eyed Peas och Akon. I'VE GOTTA FEELING, WOO-HOO!! sjöng de. På bussen hem träffade jag Clockwork AKA Krunegård och hans flickvän, en skön ung dam har han hittat minsann, min lille brursa.

Saknar P-vingen något förfärligt.

fredag 5 februari 2010

don't forget the nights we all felt right

Plants and Animals "Parc Avenue" från 2008 må ha ett extremt indiemysigt omslag [culturebully.com], men är så fruktansvärt tråkig att jag blir trött av bara tanken på den. Nåväl, "New Kind of Love" är faktiskt bra och skulle mycket väl kunna vara soundtrack till Till Vildingarnas Land.
Men nja. Lyssna på Beach Houses nya skiva.

the lights will inspire you

Han var en sådan kille som helt oprovocerat utdelade knytnävsslag till höger och vänster när han gick i korridoren. En gång såg jag honom slå till en liten tjej som var på väg med böcker från en lektion och en gång kastade han in mig i ett skåp. Men, nåt tråkigt hände och jag kan inte hata honom just idag.

so yeah we're going down again

Alla som hypeat gårdagens föreläsning blev snuvade på konfekten då vår lärare var tvungen att dra för att hämta sjukt barn på dagis. Vilket var mäkta synd. Jag och Vingen stack till Elsas för att försöka plugga lite på egen hand (egna händer*?) men det blev inte så mycket med det. Jag köpte gulasch (extrapris på Hemköp nu, alla borde fylla sina förråd!!) och vi skildes åt innan jag skuttade upp för trapporna till Kollektivet. Jocke och jag åt upp den gudomliga extraprissoppan innan vi traskade mot Stadsmissionens café för där var det Jazzafton.

Elever från två olika skolor, varav en jag tagit pianolektioner på, spelade och det var ett schysst flow. Josef och Tim da Tysk var också där och jag vill också skåda fåglar varje dag. På bussen var det fem kvar och jag läste sextiotre sidor i Arto Paasilinnas "Kollektivt självmord" och skrattade för mig själv.

Utstyrseln vid 0:45 ungefär? Den vore schysst att ha på någon fest nån gång. Dårå.


YEAH-EAH-EAH I ARE FAMUZ BASSLINGA FROMZ "CAN YOU FEEL IT" by JACKSON 5

onsdag 3 februari 2010

yeah, we're going down

Igår träffade jag twinsen igen. De kan nästan stå själva nu och så pratar de lite grann. "Titta, titta!" säger Theodore och pekar när man lyfter upp honom till fönstret. Häromdagen sa syrran "Vill ni se vad jag har lärt dem?" När hon började sjunga på Klappa händerna när du är riktigt glad satt både grabbarna och klappade sina små händer. Likaså när de lyckas sätta alla ringar på staven applåderar de för kung och fosterland.

Jag var på Röda Korset med Jocke och fikade igår, det var mys. Hängde även på Skivlagret och lyckades lägga vantarna på en grej som en söt liten 17-åring nog blir glad av! Imorgon har jag föreläsning igen, om den muntliga berättelsen. Längtar faktiskt lite.

Jag undrar när man längtade efter skolan senast?

Scampi found this baby a couple of days ago:

lördag 30 januari 2010

i'm oooon ecstacyyyy

Hemma hos JJ och Lollo, i vardagsrummet spelas det Star Wars Battlefront och i badrummet gör sig Louise i ordning för att gå ut.

Igår var det middag och sällskapsspelande, sen sov vi på kuddar och vaknade till techno-Vivaldi. Dagen har varit ganska seg, vi stack till Hemköp och hittade roliga grejer i 10-kronors-lådan, köpte nya plåster samt mat. Jocke joinade oss med en grillad kyckling och vi upplevde att Hemköps egna pastasås med oliver var på gränsen till ätbar. Ej att rekommendera, men ät Barillas, den är jättegod.

Det ryktades häromdagen att vi skulle titta på film med Patrics polare, så förhoppningsvis blir det så. Förhoppningsvis hinner vi även hem till dusch och tandborste innan dess. Igår handlade vi tre påsar snacks, två chokladkakor, en gräddfil och en dipmix. Med värdecheck och rabattkupong gick det på nio kronor, allt som allt. Jag fick även en kulspetspenna på köpet. Score, liksom.

fredag 29 januari 2010

my mercury's in retro grade

Hör och häpna, jag och Vingen var vakna redan för fyrtio minuter sen!

Igår var jag på introduktion och föreläsning i Berättelser och berättande. Vingen följde med mig dit. Jag hade aldrig någonsin hittat dit annars. Jag hade förmodligen stått och ugglat vid en byggnad ett par hundra meter därifrån och undrat varför det inte kom någon.

Anyway. Det verkar verkligen vara en kurs som är min tekopp, so to speak. Klassen, som än så länge ligger på sju pers, var blandad ålder och alla verkar jätteschyssta. Vi fick se på två kortfilmer från 40-talet och analysera en text om en andjakt och allt var bara awesome. Jag, som inte har lyssnat koncentrerat på någon på ett tag, var skapligt trött efteråt. Men glad ändå!

Efter detta traskade jag till Elsas Hus där det spelades Trivial Pursuit (Genus-upplagan upptäckte jag sen, lol). I bakgrunden spelades nostalgi från högstadiet i form av H.I.M. och jag blev lite varm i kroppen så där. Men. Visste ni exempelvis att Napoleon Bonaparte hade en fru som hette Josefina som hade en hund som bet Napoleon när han var på turné? Nä. Nu vet ni. Jag tror inte någon riktigt vann spelet, men vi övergick så smidigt till Så det kan låta (HEMMA HOS OSS) istället. Malin briljerade i sifferfrågelåtarmomentet (sex ord från en låttext gömmer sig bakom siffror) men jag vet faktiskt inte vem som vann där heller. Jag tror det var Malin.

Nu lyssnar jag på Bloc Party medan kattze här försöker trampa på tangentbordet och därmed sabba mitt inlägg här. Åh! Btw, den låten kunde ingen igår, men det är ju den här ju!


Phett me sommar. Vi gick aldrig på LKPG HA HA! igår föresten. Det kostade ju 50 kr igår. Förut kostade det 30. Det har inte fattiga studenter råd med varannan vecka. Grr!

torsdag 28 januari 2010

mortal kombaaat!

Idag börjar jag skolan! Oh!

Eller ja, jag ska läsa en fristående kurs i Berättelse & berättande. Det kommer bli awesome. I hope.

Ska även betala kåravgiften idag. Ja, bättre sent än aldrig, I say. Jag undrade varför jag inte fått någon avi och tänkte 'nämen whatever den kommer när den kommer', så hittade jag den i pappersinsamlingen nyss. Tillsammans med ett brev från vårdcentralen till pappa och nåt annat till mamma. Känns väldigt typiskt min familj måste jag säga.

Vingen skrattar åt mig när jag frågar om man verkligen får börja studera trots obetalt kåravgift. Men vadå. Jag ska ta det här på blodigt allvar. Ju.


Ikväll är det säsongsstart för LKPG HA HA! på Café M.

Be there or be a square.

tisdag 26 januari 2010

i'd like to make myself believe that planet Earth turns slowly

Nu är jag tillbaks hemma igen efter att ha spenderat helgen med Linghomiez. Fredagen bjöd på tv-spelskväll hemma hos Vingen för att fira Ems 20-årsdag och Scampis 17-årsdag. Ja, vips, de växer upp så fort. Dagen efter firade dessutom tvillingarna hela ett år i livet! Det blev mysigt fika med nästan hela vår familj och nästan hela Emils.

Zelda ligger vid mina fötter och väntar på promenad, Vingen ligger i min säng och väntar på bättre tider. Nä vars, han är faktiskt het som en kamin och har ont i halsen, så jag ska fixa något ätbart till honom tänkte jag. Idag har jag ringt till vårdcentralen för att fixa friskintyg (även om jag hela tiden sa "sjukintyg" när jag frågade om det, lol) till min volontäransökan. Jag kunde dessvärre inte fixa något här, vilket innebär att jag måste boka tid i stan och skaffa det där. Hm. hm, hm. Det blir nog inget av min ansökan ändå. Järnvägar! som pappa skulle sagt.

Inte nog med att jag är phett seg och alltid fixar sånt här i tid (ansökan ska vara inne på måndag och no way att jag kommer få en undersökningstid på centrumkliniken tills dess), till råga på allt kostar den 600-800 kronor. Plus att en av mina referenser är på Depeche Mode för tillfället och inte har tid att hjälpa mig. Snyft.

Men misströsta ej! Jag upptäckte nämligen att Svenska kyrkan söker volontärer året runt och inte bara till Europa, så eventuellt blir det aktuellt för mig att söka till hösten/vintern (man måste ha fyllt 20). Annars har jag ju mina studier som börjar snart (Berättelser & berättande, 15 hp och Retorik 7,5 hp) och jag hoppas för mitt liv att jag kan följa med till Norge då Vingen och några av hans polare ska åka till våren.

måndag 18 januari 2010

i'mma leave my number on ur video screeeen

GAH JAG KÄNNER MIG VÄLDIGT IRRITERAD HELT UTAN ANLEDNING.

Eller, nja, jag har som vanligt åsidosatt en massa viktiga saker för att jag inte har någon lust med dem. Idag skulle jag sytt in tre par byxor, kollat CSN, mina högskolekurser och städat. Istället har jag nöjessurfat, trimmat håret, gått på promenad och spelat piano. Hm. Jag vill slå ihjäl hela världen. Jag peppar för städningen med den bästa låten från I am Sasha Fierce. Här med Lady Gaga också.

hey, shut the fuck up, boy!

I bakgrunden spelas Lay it down med Peter, Bjorn & John.

- Men V! Vart tog R vägen?! Gick han?!
- Ja.
- KAN NÅN BYTA LÅT?

En ljudinspelning från min gamla mobil som jag aldrig tidigare hört. Symboliskt, though.
Själv bytte jag till You're the inspiration med Chicago, bara för att den gör oss så sentimentala i Elite Beat Agents till DS <3

PATRIC JAG ÄLSKAR DIG

Det här med premenstruellt hatande.

Det är en börda att tycka illa om människor. Men ibland väljer man omedvetet ut någon som kanske, kanske kan inkräkta på reviret (läs kompis eller pojkvän) och ju mer man tänker på det, desto mer irriterande är det. För den personen har långa, jämna ben och är omtyckt av alla
medan man själv är kort och störig, sedan drömmer man om att den personen tar allt ifrån en och man blir lämnad ensam.

När det egentligen inte finns någon anledning till hat då allt beror på hjärnspöken. Tur att just den typen av huvudvålnader bara infinner sig ett par dagar i månaden. Typ i förrgår. Idag har jag bara brutalt ont i magen och är lite kinkig. Och sjukt sugen på godis.

these are a few of my favourite things

Jag ska berätta lite om Vingen.

Vingen blundar med ena ögat när han skrattar, som en animekaraktär. Han påminner faktiskt ganska mycket om en mangakille med sin långa, smala gestalt, sitt stora leende och orangea kalufs. Han har ungefär all musik i hela världen på sin dator och det är ett bra flow när vi jammar, han på gitarr och jag på piano.

Första gången vi träffades sjöng vi på Oxford Comma. Andra gången skojade jag om att han var tjock och han tyckte nog jag var lite störd. Sen lekte vi Jigglypuff och Koffing. Tredje gången satt vi på en brygga i fyra timmar och åt wienerbröd. Vi har åkt berg-och-dalbana på Liseberg och känslomässigt men nu är vi nere på marken (eller uppe bland molnen om man så vill).

Vi skrattar tills vi dör åt när Bruce Springsteen halkade på scenen eller hur Anna Järvinen skulle kunna dubba "Alvin och gänget 2". Vi leker pirater och han tycker inte att jag är efterbliven. Varför Vingen undrar ni? Jo, för att han är en sådan här:

let's groove tonight

Ett tag sedan jag skrev nu.

Jaha, vad har hänt sedan sist? Julen (som var den bästa någonsin) firades med hela storfamiljen och det nya året invigdes med världens bästa nördgäng.

Vi såg Avatar (som är värd hypen, yes) och var allmänt awesome. Jag gick upp ett kilo. Klippte även håret kort, vilket bättrade på min pojkvasker-look ytterligare. Foto från nyår nedan!


Powered By Blogger

Bloggintresserade

Tidsmaskinen