Jag ska berätta lite om Vingen.
Vingen blundar med ena ögat när han skrattar, som en animekaraktär. Han påminner faktiskt ganska mycket om en mangakille med sin långa, smala gestalt, sitt stora leende och orangea kalufs. Han har ungefär all musik i hela världen på sin dator och det är ett bra flow när vi jammar, han på gitarr och jag på piano.
Första gången vi träffades sjöng vi på Oxford Comma. Andra gången skojade jag om att han var tjock och han tyckte nog jag var lite störd. Sen lekte vi Jigglypuff och Koffing. Tredje gången satt vi på en brygga i fyra timmar och åt wienerbröd. Vi har åkt berg-och-dalbana på Liseberg och känslomässigt men nu är vi nere på marken (eller uppe bland molnen om man så vill).
Vi skrattar tills vi dör åt när Bruce Springsteen halkade på scenen eller hur Anna Järvinen skulle kunna dubba "Alvin och gänget 2". Vi leker pirater och han tycker inte att jag är efterbliven. Varför Vingen undrar ni? Jo, för att han är en sådan här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar