a thousand hugs from ten thousand lightning bugs

Förbandet Lights drog igång med kraftiga trummor och en liten späd mörkhårig tjej med väldigt stark röst. Det var underbar stämning i publiken och allting var bara jättebra. Dessvärre är hon hundra gånger bättre live än på skivan jag köpte efter konserten. Å andra sidan var hennes konsert bland det bästa jag någonsin sett.

Med helsvart mundering och moppemustach äntrade Adam Young AKA Owl City scenen med Umbrella Beach. Det här blev inte riktigt vad jag väntat mig! Jag trodde det skulle vara en blyg lite nördig kille vid sin keyboard, den karisma och show han bjöd på kom som en käftsmäll när han inför förvånade ögon kastade mikrofonstativ, dunkade huvudet i keyboarden, airplaneade runt och - som Emma uttryckte det - "slingrade sig".

Varken hos bandet eller hos honom fanns inget att klaga på, hans röst lät - skumt nog - precis som på skivan. De bästa stunderna var under Fireflies (årets allsång lol?), The Bird and the Worm och slutligen Hello Seattle som encore. Hur som helst var det en sjukt värd kväll. Owl City är lika sockersöt och corny som sin electro-poppiga musik men desto tuffare och mer frigjord på scen.



Det bästa klippet som ligger uppe än så länge, trots att man ser nada.