Lyssna på den. Finns på Spotify och säkerligen på YouTube.
OBS jag vet att det är ytterst avtändande med en blogg utan bilder, men jag är på gång med det. Min kamera blev dessvärre kidnappad av en biosalong i söndags.
(Det kanske var så att jag glömde den mellan två stolar, men man kan ju inte hålla koll på allt här i livet. Men den hittar nog hem snart. En snäll regissör vid namn Martin har nämligen tagit hand om den tills vidare.)
Tack för tipset, grym låt! Hittade den på YouTube. Letade mig också fram till Sir Victor Uwaifos Guitar Boy, från vilken de har hämtat själva grundbeatet och gitarriffen. Den tycker jag också att du ska lyssna in dig på! Budgeten till den videon må ha varit en bråkdel av Jay Z's Big Pimpin', men ibland är den enkla vägen den rätta vägen. Kolla bara in den klitorisfärgade dräkt Sir Victor valt för dagen och den minimalistiskt koreograferade hoppskuttadansen! Genialt! Det är lätt att tolka mina ironiska gliringar som koloniala och överlägsna, men så menar jag inte. Jag skrattar möjligtvis lite rått åt enkelheten och klädmodet som rådde då, men det bottnar egentligen i en avgrundsdjup beundran och respekt inför den genuina glädje som lyser i ögonen på musikerna och dansarna. Att musik från Afrika tilltalar mig så mycket tror jag till stor del har att göra med att den är befriad från den ironi och det inne/ute-tänkande som präglar mycket av den västerländska musikscenen. The proof of the pudding is eating, som engelsmännen säger och i Harare och Johannesburg är en låt bra helt enkelt om den får folk att sjunga och dansa. Apropå musikaliska samarbeten mellan Afrika och Europa så tycker jag också att du ska leta upp Lizzie Mercier Descloux Ou sont passées les gazelles, och Mahlathini & Mahotella Queens Gazette, som är den låt den i sin tur bygger på. Finns också på YouTube! Ha en bra dag, min vän, och hoppas att vi ses snart!
SvaraRadera