måndag 14 december 2009

if I'm ugly, then so are you, so are you

Scampi och jag strosar omkring på ICA när vi ser en skum frukt, den ser ut som en gigantisk och inte särskilt attraktiv clementin. Som heter Ugli.

Det tyckte vi var kul.

söndag 13 december 2009

how did the roman empire become so big?

Just det! Jag har ju helt glömt bort att berätta om min och Vingens shoppingrunda i veckan. Eftersom vi båda här rätt så begränsad ekonomi och samtidigt är förtjusta i second hand gick turen förbi såväl Kretsboden (Stadsmissionens) som Bikupan (Röda Korsets). I den förstnämnda pungade Vingen ut med en ynka tjuga för en finfin denimskjorta som fick följa med på fest senare. Jag provade mest hattar. Hos Bikupan fortsatte hans lycka då en sofistikerat rutig kavaj och en till synes knappt använd Riley-skjorta blev hans för åttio (?) kronor.

Misoui, som inte samarbetar med någon ideell organisation, hittade jag en prima svart skärmmössa från Carl-Axel Petterssons herrkipering som Vingen propsade på att jag skulle ha. Förmodligen är det en realskolemössa från 60-talet. Jag älskar den hur som helst och känner mig lite som Emil i Lönneberga med den. Eller Mr Bison från Street Fighter. Alternativt musen Fievel i "Resan till Amerika".

Där var det slut på name-droppande. Man ser visst ingenting på bilden. Men det får vara så länge. Nu väntar vi bara på att Vingen lägger ut bilder på sina fynd. Fröken V säger God kväll!

då i vårt mörka hus stiger med tända ljus

Efter Lucia-bion skuttade jag hem till min vän Jocke med byten i form av två clementiner, en låda popcorn, pringles, en halväten kycklingmacka, festis och en pepparkaka. Vid tio somnade båda och vaknade igen vid halv tre. Dessvärre förstördes därmed mina planer på luciafika med Frasse och Sanna, så fikat flyttar till onsdag istället. Jag och Jocke traskade till Stångån och fikade på Åbacka. Jocke åt äggmacka med sill och jag mumsade våffla med jordgubbssylt.

outside there's a box car waiting

Igår var det dags för Lucia Movie Night på Filmstaden! Jag och Emma lirade först Mario Kart till Wii och traskade sedan, med glitter på huvudena, mot tjugo över elva-tåget.

Första filmen var "Up in the air", drama/komedi och en av de mest intetsägande filmer jag sett på länge, vill jag påstå. Filmens huvudkaraktär, Ryan (George Clooney), flyger staterna runt för att avskeda personal åt företag. Ett fantastiskt deprimerande ämne bara det. Dessutom är Ryan en ensam och självupptagen man, gift med sitt jobb och sina betalkort. Detta gäller förstås till dess att han får upp ögonen för en kvinna och börjar ta tag i sina känslor. Jobbiga saker är ju till för att ordnas upp, i synnerhet i amerikanska komedier. Men icke. Med tanke på filmidén hade detta potential att bli riktigt fint, roligt och rörande men klippte istället av och lämnade mig - inte helt oberörd - men smått irriterad.

Eftersom jag inte har läst Jens Lapidus bok "Snabba Cash" hade jag ingen relation över huvud taget till den, förutom att alla killar jag känner har, eller ljuger om att de har, läst den. Jag må ha fördomar, men den verkar smått överskattad. Nog om det! Filmen var faktiskt riktigt bra. Triggande action i Stockholmsmiljö bland brats och serbiska gangsters. Jag knöt under filmens gång starka band till huvudpersonen Johan och kände hela tiden sympati för honom när han kastades mellan sitt liv bland Stureplans eliter och studentrummets mörka hemligheter. I filmen nämns en hel del juridiska facktermer, men inte på ett sätt som enbart jurister skulle begripa (vilket förmodligen är fallet i boken), vilket var soft. Det var välspelat och gripande, me like a lot.

Den tredje och sista: "Old Dogs" var överdriven, men barnvänlig, slap-stick med tokroligheter signerat Disney. Två medelålders män, Dan (Robin Williams) och Charlie (John Travolta) driver ett elektronikföretag tillsammans. Mitt i viktiga möten med ett japanskt företag får Dan reda på att ett spontant ligg (och giftermål) för sju år sedan resulterat i ett busigt tvillingpar. Eftersom mamman i fråga insett hur mycket hon älskar Dan får han i uppdrag att tillsammans med Charlie ta hand om ungarna under de två veckor mamman sitter i fängelse. Det bjuds på slag i skrevet hundra gånger och knasiga miner som varvas med snyftiga moralkaketal då Dan ibland tvingas svika sina nyfunna barn för att lyckas med företaget. Sammanfattningsvis ingen värd film, men ändå lite mysigt Disney-rolig och att majoriteten tittade aktivt och skrattade ihjäl sig på vissa ställen förstärkte i alla fall myskänslan ytterligare och lämnade mig nöjd ändå.


torsdag 10 december 2009

from a far away place

Yay!!

Idag låg det ett fint vykort adresserat till mig och min lillebror i brevlådan

skickat av fina Jocke från Luxemburg där han var förra helgen. Åh<3

Jag kom föresten in på alla kurser jag sökt till högskolan i vår! Bland annat retorik och formgivning, känns awesome. Nu ska jag iväg och posta doppresent till Norge.

I wake up, it's a bad dream

Jag vaknade halv sju idag. Jo, men faktiskt. Det berodde visserligen på att väckarklockan gick igång och jag skulle väcka min lillebror till skolan, men ändå. Jag var inte ens trött. Däremot frös jag så det blev att gå tillbaka och krypa in under täcket igen. Råkade förstås somna om och vaknade inte förrän min hund bökade i ryggen på mig.

Hann under den tiden drömma tre mardrömmar. Kortfattat:

I den första skulle jag och en god vän leverera en borrmaskin (en sådan där handburen som man har hemma) till någon och var då tvungen att åka tåg in i en gruva. Tåget kom aldrig och både han och jag kände klaustrofobin komma krypande i den trånga, våta tunneln vi befann oss i. Precis när tågets strålkastare syntes på håll ropade jag att vi skulle gå på, men när jag vände mig om stod min vän och tryckte in borren i bröstet på sig själv. Jag skrek och sprang fram till honom, men precis då hoppade han framför tåget.

I nästa dröm var jag hemma i det förra huset vi bodde i. En annan god vän var där men plötsligt kände jag på mig att något var fel. När jag försökte ringa hade någon lyft alla telefoner i huset, dörrar och fönster var låsta och jag förstod att hon hade kidnappat mig. Såg däremot att pappas dator var på så jag skrev till min syster på MSN att jag var i knipa.

Sist var jag med i en musikal. Som High School Musical, fast en elak version. Huvudpersonerna var mobbare och Will Smith var ledaren. Han var i samma ålder som nu men bar sina kläder från Fresh Prince i Bel Air. Han och hans basketgäng hackade på alla blyga och funktionshindrade, men jag skulle ansöka till basketlaget för att sätta dit mobbarna. Det jobbigaste i hela drömmen var att jag var konstant illamående och varje gång jag skulle ta en passning vek sig benen och mina byxor gled ned.

Ja, det var väl ungefär det.

onsdag 9 december 2009

I was just a girl then

Sitter och tittar igenom gamla sparade bilder på datorn. Hittade ett porträtt av Gustave Doré (fotograferad av Felix Nadar).

Förutom att vara mäkta snygg och stilsäker var han begåvad som konstnär, jag tycker om denna.

november

Den här sydde jag i mörkblå muddväv (från Ohlssons), vilket inte var så smart. Tyget slimmar sig längs kroppen och korvar sig i fållarna.


För övrigt pwnar jag paint med min pixliga bildredigering, som ni ser.

vår/sommar

Sydd i maj i år, ursprungligen till studenten, men det blev inte så. Bar den dock på studentlunchen och på tvillingarnas dop.

Tyget hittade jag på Röda Korsets second hand.


påsk

Den här sydde jag på påskafton i år som en kul grej :D



tisdag 8 december 2009

oh I believe in Saturdays

Jag kom på att jag inte berättat ett uns om lördagens bravader. Efter visst kringdrivande på Ågatan hamnade vi till sist på Lascala i brist på annat. Nej, blev faktiskt både trevligt och ekonomiskt (inte minst med tanke på att drinkarna ligger runt femtio kronor). Vi hittade ett bord där vi tillbringade kvällen med mjölkdrinkar och småpratande. Jag tjänade dessutom tre shots. Två av dem genom att äntra baren som dinosaurien och krabban, den tredje fick jag av en gammal klasskompis och vän som inte skulle ha den. Mycket trevligt tycker jag.

Nillz, Ems, Lisa

nasty put some olive oil on I told ya

Don't walk out ur house without the olive oil on I told ya

Igår kväll hällde jag femtiofjorton liter olivolja i huvudet. Däckade framför TV3 som precis visat det bästa avsnittet av Grannfejden ever. Jag älskar när människor ser andra sidor av varandra än ytan och allt jobbigt som finns. Jag blev glad.

Vaknade och tvättade håret. Olivoljan gjorde till synes ingenting bättre, trots att skönhetsbloggar brukar påpeka motsatsen. Skalp är för övrigt bland de otäckaste ord jag vet.

Titeln är en hint till Destiny's Childs Nasty Girl, aight.

yesterday all my troubles seemed so far away

Igår var jag hos min syster. Vi hängde inte helt oväntat med tvillingarna hela dagen, Theodore står numera mycket självsäkert, med ena handen casually i luften till och med. Elliot tar också några steg på tå ibland men kryper mer omkring på golvet och pratar.

På kvällståget hamnade jag lyckligtvis bredvid Josse som kom direkt från jobbet på Cervera. Det var sjukt trevligt och jag kom så underfund med Krister Henrikssons uppenbarande i stan för ett par dagar sedan. Det var tydligen julkonsert i Cloetta Center i helgen där han var konferencier. Sanna Nielsen, även hon deltagare i evenemanget, visade sig på Cervera när Josse jobbade. Hon var tydligen väldigt trevlig and so was mannen hon var där med. Ja, i alla fall. Fick skjuts hem i världshistoriens sexigaste bil (tack vare hångelhörnan i baksätet) och vi pyntade med chokladkottar i glittrigt papper från Lidl.

i've gotta feeling Hagrid's is the place to be tonight

Söndagen var till all belåtenhet. Vaknade mellan (ej att misstolkas) två av de underbaraste människorna på denna jord och tittade på Harry Potter och Halvblodsprinsen. Emma fixade toasts och varm O'boy till mig och Lisa och allt var allmänt übermys.

Jag ringde min vän Joakim och frågade vad han hade för sig. Jag är på konstvernissage i Luxemburg för tillfället, viskade han genom luren. Jag är inte ens förvånad. Jag vill vara som han.

Kvällen bjöd på adventskonsert signerat kören Chorus Lin (som firar 25 år som kör) i St Larskyrkan. Trots att vi anlände en kvart i förväg var kyrkan full like a kastrull och vi fick snällt placera våra små bakdelar på golvet intill mittporten. Allt var i alla fall fantastiskt fint, speciellt under "Nu tändas tusen juleljus" i fem (?) kanon och stämsång i bakgrunden. Ungefär hälften av styckena var på latin och sen slutligen encore med "Jul, jul, stråland jul" som kan vara den finaste av alla fina julsånger next to "O helga natt". Om jag inte redan varit frälst hade jag blivit det nu. Höhöh.

söndag 6 december 2009

I've done all I want

Det var ett tag sedan jag sist skrev. Det kanske är så att jag har varit upptagen med att fånga starbits i Super Mario Galaxy och förstöra den mysiga 60-talsstämningen i Beatles Rockband genom att trumma alldeles för hårt i Here comes the Sun.

I fredags spelade DetektivbyrånNationernas Hus och jag var där med Vingen och Ewe. Stämningen var på topp och musiken satte klorna i mig, höll fast, smekte min ryggrad. Multimusiker är något som gör mig aningen knäsvag. När Flanders vibrerar dragspelet samt lirar xylofon och baskagge all at once hoppar hjärtat ut ur bröstet. Nästan.

På natten drömde jag att jag blev våldtagen av Magnus Betnér. Han tryckte ned mig mot marken och flämtade med galna leende. "Tänk, tänk" fnös han, "att du faktiskt inte är charmig någonstans".

Jag hetsade mellan bussar för att hinna till Josef och Louise och tillbaka till stationen. Buss nummer 16 blev min räddning. Någonstans mellan Tinnerbäcksbadetoch Trädgårdstorget körde bussen förbi Krister Henriksson. Allvarligt talat. Iklädd svart kappa med skepparknäppning tuggade han nonchalant tuggummi medan han tittade omkring sig. Letandes, måhända. "OMG FOLKS, IT'S KURT WALLANDER!" skrek mitt huvud instinktivt men jag föredrar egentligen att förknippa honom med Doktor Glas. Det tror jag även han gör. Det var nog allt om dagens (läs gårdagens) starstruck moment. Kanske kan jag i framtiden få ett gästinlägg där Lisa berättar om när hon skådade Gudrun Schyman på Resecentrum.
Powered By Blogger

Bloggintresserade