Det var ett tag sedan jag sist skrev. Det kanske är så att jag har varit upptagen med att fånga starbits i Super Mario Galaxy och förstöra den mysiga 60-talsstämningen i Beatles Rockband genom att trumma alldeles för hårt i Here comes the Sun.
I fredags spelade Detektivbyrån på Nationernas Hus och jag var där med Vingen och Ewe. Stämningen var på topp och musiken satte klorna i mig, höll fast, smekte min ryggrad. Multimusiker är något som gör mig aningen knäsvag. När Flanders vibrerar dragspelet samt lirar xylofon och baskagge all at once hoppar hjärtat ut ur bröstet. Nästan.
På natten drömde jag att jag blev våldtagen av Magnus Betnér. Han tryckte ned mig mot marken och flämtade med galna leende. "Tänk, tänk" fnös han, "att du faktiskt inte är charmig någonstans".
Jag hetsade mellan bussar för att hinna till Josef och Louise och tillbaka till stationen. Buss nummer 16 blev min räddning. Någonstans mellan Tinnerbäcksbadetoch Trädgårdstorget körde bussen förbi Krister Henriksson. Allvarligt talat. Iklädd svart kappa med skepparknäppning tuggade han nonchalant tuggummi medan han tittade omkring sig. Letandes, måhända. "OMG FOLKS, IT'S KURT WALLANDER!" skrek mitt huvud instinktivt men jag föredrar egentligen att förknippa honom med Doktor Glas. Det tror jag även han gör. Det var nog allt om dagens (läs gårdagens) starstruck moment. Kanske kan jag i framtiden få ett gästinlägg där Lisa berättar om när hon skådade Gudrun Schyman på Resecentrum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
eller av mig där jag berättar om mitt möte med hasse aaro på resecentrum.
SvaraRaderaawesome inlägg förresten. gillar starkt övergången mellan dröm och verkligen.