du tappa nåt - vadå? - farten!

Väntans tider, strax innan halv tio ska jag dra på mig mina oförskämt varma stövlar och allt annat som gör att jag inte behöver frysa, för att möta upp några gangstas vid stationen. Först ska jag göra varma mackor till dem. Har precis haft en liten sms-konversation med Lisa om hur de vill ha sina smörgåsar. Nu blev det sjukt krångligt, hon vill ha ananas men inte banan och Emma vill ha banan men inte ananas. Nu arbetar alla hjärnceller på en gång. Phew!

Jag kanske ska skriva lite om vad jag missat att skriva om. Som Markus. För ett par veckor sedan spelade Markus Krunegård på Skivlagret, i samband med sitt dubbla skivsläpp i oktober. Han var helt fabulös, som vanligt. Ett intimt och vackert akustiskt framträdande, utan bandet men med samma underhållande mellansnack. Jag rös från tårna ända till hårfästet när han inledde med underbara Allt gör mindre ont sen från Lev som en gris dö som en hund. Lyckades även, om än med skälvande röst, klämma ur mig till honom att jag tycker han är Sveriges bästa låtskrivare. Den mannen är en av mina husgudar. Bredvid t.ex. Tim. Skillnaden är att jag aldrig har gråtit hysteriskt i tre timmar dagen efter en Krunegård-konsert. Vilket faktiskt känns bra.

På bussen hem stötte jag på Josse och Josse och fick sedan skjuts hem i Josse S:s nya vrålåk!

Sjukt pimp. Kolla bara de blå skinnsätena och hångelhörnan där bak. I mittenbilden ser ni Josse och Josse themselves.