söndag 8 november 2009

try to set the night on - fire!

Mina tankar snurrar och jag uppfattar inte saker omkring mig längre.

Igår var jag hos Ewe. Vi åt gårdagens bröd med mozzarella och tomat. Vi drack te och spelade Halo. Då syftar jag på Beyonces låt, inte tv-spelet. Sedan fick Ewe nys om lite evenemang på L'Orient, så vi traskade dit.

Väl där bjöds det på modevisning a la fairtrade och diverse kreativa användningsområden för bland annat plastpåsar och gamla jeans. Budskapet var att vi ska återanvända och think outside the box istället för att överkonsumera. Senare debuterade bandet Monday Strike med småpsykedelisk, funkig rock. Väldigt underhållande och dansant.

Kvällen fortsatte i samma tema med psykedelisk 60-70-talsrock. Jag hoppade tre meter upp i luften, skakade på huvudet och viftade med armarna, känslan av musiken trängde igenom och fyllde mig från tår till öron. Jag kunde dansa för alltid. Till slut var bara jag, Ewe och en okänd man kvar på dansgolvet. Han var mörk och stilig. Kanske sju år äldre än vi och kunde alla låtar. "Someone to open each and every door" sjöng han och slöt ögonen. Jag blundade, snurrade runt, kastades omkring och skrattade vid tanken av att jag kanske såg ut som mamma när hon var lika gammal. Flower-power och pannlugg och progressiv rock.

"Lite udda med Tom Waits så här mitt i", sa han med en främmande dialekt. "Hahah, jo", sa jag och önskade att jag varit mer insatt. Ewe trippade ned till golvet och föreslog att vi skulle bege oss hemåt. På vägen upp småpratade han och jag lite och han sa "Jag ser att du har en tydlig estetisk ådra". "Jaså, jaha, tack" sa jag. Sen frågade han om jag ville ses igen. Jag tittade fåraktigt på honom, ställd över hans fråga. Det kändes lite som på film nästan.

"Öh, alltså, nja, det går inte för jag ska... öh... flytta till Göteborg snart" hörde jag mig själv ljuga.
Han gav mig en ytterst frågande blick. "Alltså, du får ju säga vad du tycker."
"OK, ja, men, öh, jag vill nog inte", klämde jag nervöst ur mig och tittade ned i marken.
"Nej, men det är OK" sa han. "Kom ihåg att du måste vara ditt eget livs ledsagare", sen svängde han snabbt ut genom dörren och försvann.

1 kommentar:

  1. haha. vi gick förbi. vi sa "hihi, kolla, vad kul, det är bara tre personer som dansar. två dansar tillsammans och en dansar ensam." ungefär, iallafall.

    SvaraRadera

Powered By Blogger

Bloggintresserade