När jag anlände till Vingen nämnde han på direkten att han var sugen på kladdkaka. Efter en kortare Internetjakt hittade vi ett recept på en mustigare variant innehållande Guinness. Dessvärre hade inte den lokala ICA-affären rätt öl, så vi chansade på en som i alla fall såg ut lite som en Guinness-burk! Efter ett par timmar och kopiösa mängder smör och florsocker tog vi ut resultatet ur ugnen och garnerade. Kakan var väldigt lös i mitten och tog skepnaden av en månkrater så fort vi skurit två bitar. Den var i alla fall god dagen efter, då den stått på altanen under natten.
Vi skrämde upp varandra och jag fantiserade ihop det mest otäcka jag sett i hela mitt liv, jag försökte teckna det, men det blev inte bra. Överallt i hela rummet såg jag i alla fall en man med bakåtvridna armar och utdraget ansikte och när jag vid ett tillfälle tittade upp mot Vingens ansikte var det inte han, utan den där mannen. Jag blev rädd.
Ett tåg var inställt på grund av olycka. Jag vill inte tro det värsta, men med tanke på självmordsvågen som sköljt över länets tågtrafik de senaste veckorna har jag all anledning. Sorgligt nog. Ett par snusmumrikar konverserade på bred östgötska så jag klöste mig själv på benen för att inte slå till någon av dem. Inte för att de gjort något som helst fel men jag var väldigt arg och ledsen och ful då.
Lyssnade på Glasvegas eftersom det innehåller både en massa vrede och vinter/julkänslor och tänkte att man kanske skulle haka på novembertågtrenden ändå. HERE WE FUCKING GO-HO-O!
Dublin-tåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar