Ikväll är det dags att se del nummer två i Twilight-serien, New Moon. Förra filmen var ingen höjdare, trots fina bilder och bra soundtrack, men jag är ändå ytterst pepp. Däremot hörde jag att smygpremiären i torsdags bjöd på en handfull fniss, suckar och skrik från biopubliken. Fniss och suckar hör väl till de hormonstinna, trånande, tonårsflickorna, men om folk skriker av vällust så fort Jacob Black klär av sig (jag har hört att han ska göra det) bryter jag ihop.
Jag har gått powerwalk längs Stångån i två timmar nu i eftermiddag, med Raekwons Only Built 4 Cuban Linx i lurarna. Det är en motionsform som passar mig rätt bra egentligen, för då får man vandra gatan fram lika kaxigt som Ettore i Mamma Roma utan att någon uppfattar det som provocerande eller konstigt. Töntigt blir det egentligen bara när det dyker upp nån som går lika hetsigt precis framför eller bakom en för då blir det uppenbart vad man egentligen håller på med. Men då är det bara att sluta ögonen, lyssna in Raekwons stenhårda stämma och försöka övertyga sig själv om att man minsann är tuffare än vad somliga tänker och tror.
SvaraRaderaSå hur var filmen? Skulle du förresten kunna skicka din och Samuels mejladress till mig i ett sms, så att jag slipper gå ut i det offentliga rummet (nåja, men offentligare än mejl är det iallafall) varje gång jag vill nå dig och är pank? Det vore snällt. Ha en skön söndag!
SvaraRaderaÄr bloggen död? Jag väntar otåligt på nästa inlägg.
SvaraRadera