looking at the art teacher

Det blev visst lite tomt med inlägg här senast. Men jag har många bra orsaker till det, alldeles för komplicerade för min blogg till och med. Oh, really, you ask. Ya, really, I say.

He was not that much older than I was
He had taken our class to the Metropolitan Museum
He usked us what our favourite work of art was
But never could I tell him it was him
Oh, I wish I could tell him
Oh, I wish I could have told him

Rufus var tydligen kär i sin bildlärare. Jag har konstigt nog aldrig haft en crush på någon lärare. Faktum är att jag funderar över om jag verkligen kommer bli att kär över huvud taget. Igen, menar jag. Det känns inte som det. Men det kanske är bra, på något sätt. Man får så ont i hela kroppen och ena dagen nuddar inte fötterna marken och den andra sjunker man bara igenom golvet för fötterna känns som bly.

Jag bytte precis sängkläder. Jag har haft lite svårt att skilja mig från de förra, de luktar så gott. Man. Inte i den betydelse (som en del säkert skulle tolka det) att det luktar öl eller svett eller så. Bara man, helt enkelt. En av mina personliga favoritdofter.

Jag älskar det påslakanet, det är fyllt med små blå båtar på ett stort hav och det känns alltid som att jag ligger i vattnet när jag sover med det. Jag brukar därför drömma om vattendrag och översvämningar och sommar. Men nu blir det nog ett ljuslila set med vita prästkragar. Jag tycker inte lika mycket om det, men jag relaterar det med festival, för i filmen "Festival" (2001) har huvudkaraktären ett likadant, fast grönt, i sitt rum. Och det är väl ungefär vad jag kommer ihåg från filmen. Förutom att hon tar med sig guldfiskskålen till Arvikafestivalen.

(Citerat ovan är "The Art Teacher", Rufus Wainwright, Dreamworks, 2004)